Är med i en tävling som http://lundbergandrea.bloggplatsen.se har på sin sida där priset är hemligt....

Tävlingen där går ut på snyggast Header....

Gå med i tävlingen du med....

och det kommer alltid att vara en tid som kommer ligger mig varmt om hjärtat och som jag alltid kommer sakna som om det var igår.....

Du kommer alltid betyda mycket för mig   du vet vem du är M...

Det pågår en headertävling inne på http://www.claraarvidssonns.bloggplatsen.se där jag är med och för er som inte vet vad header är så är det ovandelen i min blogg....

Gå gärna in och rösta på min header om ni tycker min header ska bli vinnaren...

Dagen började väl si sådär, inte sovit så många timmar inatt inatt men har iaf överlevt timmarna som gått av denna dagen.

Annika och Zofie kom hit runt 10.30 imorse och då låg denna tösen och sov men det var bara att gå upp, slappa på balkongen lite och ta morgonciggen i väntan på att humöret skulle bli bättre.

Zofie och Anninka stack ner på festivalen innan vi var klara sen kom Olof upp en runda för att hänga med ner på stan när jag var klar.

Tog det så lugnt jag bara kunde då jag inte är känd som personen som stressar då jag mår dåligt av stress, efter en stund stack vi ner och ringde då Annika så vi kunde mötas där nere.

Stack bort till scenen för att kolla på talangfinalen och satt där drygt 2 timmar, regnet började ösa ner så vi bestämde oss för att gå ifrån scenen.

Ingen panikattack som gjorde att jag var tvungen att lämna festivalen :)

I skrivandets stund sitter jag och väntar på att Amelie ska komma hit sen blir det lite dricka och mys för att sen gå ner till festivalen en runda igen det är ju trots allt sista kvällen idag.

Kanske uppdatrar senare ikväll så på återseende mina vänner...

Ps. finns ngr som tjatar om en bild på hur jag ser ut i dagens läge så lika bra att slänga upp den här i bloggen, varsågod gott folk .Ds

Nu börjar det bli bättre men jag är bara en liten bit på den jobbiga vägen och här är beskrivningen på hur jävligt det har varit och fortfarande kan vara men denna gången ska jag klara av det....

Ångesten har klätt av mig naken, naken för att låta mig känna mig utlämnad i stor förlust av tryggheten som en gång fanns.

Den lämnar aldrig mig, inte ens för en liten stund utan blottar min svaga nakna kropp.

Naken, ensam och förvirrad fryser jag och kylan blir för påtaglig samtidigt som jag känner att jag kipar efter luft och hjärtat slår dubbla slag precis som att det ska tränga sig ut genom huden.

8 år med denna känslan får mig att bara vilja lägga mig ner, dra täcket över mig i hopp om att inte någon ska se mig. Paniken är värre sen första panikattacken och plötsligt kändes resan som en evighet även om den ligger tätt intill och smeker min själ var och varannan dag.

Paniken når mig hur mycket jag än försöker fly från detta helvete så väntar den precis bakom nästa hörn. Den ligger inte på samma snälla nivå nu som innan utan nu tar den kål på min kropp, tuggar sig sakta in genom benmärgen och lämnar mig ensam, naken och utlämnad när den lekt färdigt med mig.

Min nakna hud kan nu blottas, det finns inte längre ett skydd för min nakna kropp fylld med ångest, det har blivit en börda.

Vi möttes, men min börda var för tung, jag var inte den samma som paniken senast lämnade utan jag var mycket svagare.

Jag var nu ännu mindre, mer rädd och ville bara bli av med panikångesten om så bara för en dag.

Den äter upp mig in ifrån för att tugga sig ut genom huden och visa min svaghet vilket gör mitt liv begränsat till max, vill bara slippa denna börda och bli fri som jag en gång var för ca 8 år sen men inget verkar hjälpa.

Kom precis hem från festivalen, måste säga att det känns härligt att kunna gå ut utan att få panikattacker gång på gång, riktigt mysiht att gå där en runda vilket jag har gjort hela dagen ha ha.

Först var jag och Jhim ute sen ringde Olof och sa att han var på väg till oss så vi stack upp till hemmakväll för att möta honom sen gick vi en runda, han berättade att Bobby skulle till stan så jag ringde upp honom och han frågade om vi hade lust och träffas och visst har man alltid tid för sötröven ;)

Väntade på Bobby i stan och vi alla gick vidare inne på festivalen, efter ett tag började det att regna och åska så vi gick hemåt.

Nu sitter vi här i soffan allihopa och pågarna kollar film medans jag sitter här och fördriver tiden.

På återseende imorgon eller ngt....

Ännu en dag med festivalljud hörs utanför fönstret, man ser glada barn gå med sina ballonger och man känner doften av god festivalmat.

Allt detta redan när man vaknade imorse och jag kände direkt att jag ville ut, älsklingen stack och handlade hundmat medans jag fyllde i papper till fsk som egentligen skulle skickas in i måndags men fick bli idag ist.

Jag behövde frimärke och stack ner och handlade det sen upp igen, bad Jhim om att vi skulle ut och gå en runda och han såg lite fundersam men ändå glad ut över att jag verkligen ville ut och ta itu med problemen.

För er som inte vet lider jag av kraftig panikångest som begränsar mitt liv kopiöst mycket, jag klarar inte folksamlingar, åka bil, buss eller tåg och mycket mer men igår bestämde jag mig för att ta tjuren i hornen och gick ut på festivalen :)

Mer om gårdagen finns i tidigare inlägg.....

Idag gjorde jag samma sak, stack ut en runda, kollade lite i stånden sen slutade det med att vi satt vid torget och kollade småstjärnorna :)

Dvs ännu en dag fixade jag det och belönade mig själv med en jättesöt tröja.

Vi kom hem för en liten stund sen och ska kasta i oss lite mat för att sen hoppa in i duschen och därefter sticka ut en runda igen.

Dagen har varit kanonmysig utan någon panikattack alls vilket känns otroligt skönt, allt detta är bara en början på bearbetningen av paniken och fixade jag detta ska jag fan fixa mer.

På återseende kanske redan ikväll.....

Ta hand om er sålänge

Japp, ni såg rätt....

Ett stort framsteg idag, min älskade Paulina kom hit imorse och har suttit här och varit social hela dagen :)

Festivalen började idag och jag tjatade lite smått på Jhim om vi inte kunde sticka ut en runda för att jag såg tillfället att träna min panik då det var fullt av folk ute, vi stack ner för att jag ville handla pasta och vi skulle hem sen igen men ist stannade vi kvar nere i stan, snackade och bara tog det lugnt.

Runt 15.30 kom söta Bobby till stan och han såg chockad ut när han såg mig sitta på trappan och käka pasta när det kryllade av folk precis framför, finns nog en del som blev chockade men jag kan stolt sträcka på mig själv och säga: Fan vad duktig jag är, jag fixade det....

Vi stack upp en runda men hann inte vara inne merän 5 minuter förrän jag ville ut igen och det blev att vi stack ut igen....

Under ett tillfälle under dagen kände jag paniken smyga sig allt närmre mig men jag tänkte på tigern och löken och idag blev det löken hahaha, kanske låter konstigt men ska förklara lite snabbt...

När paniken kommer och jag stannar kvar på samma ställe och tar mig igenom det så är det som en lök, efter varje panikattack som jag får och stannar kvar tills det är över så plockar jag av ett lager på löken.

Ju fler gånger jag klarar det desstu färre lager finns det kvar på löken och när det väl är nere vid den såkallade kärnan så kastar man bort den dvs när man lyckas ta sig igenom det blir paniken mindre och mindre för varje gång då man inte känner lika stor rädsla och efter ett tag är den helt borta.

Med tigern menar jag att först är tigern liten, söt och snäll men för varje panikattack du flyr ifrån så matar du tiger och matar du den så blir den större och farligare och till slut kan du inte hantera den utan att skadas och det är likadant men paniken, flyr du från den mitt under attacken så blir det farlit efter ett tag då du blir begränsad.

Vet att det låter skumt men men ;)

Som belöning i dag köpte jag en väska och av Jhim fick jag en svart mössa med rosa Foxmärke på samt en piercingstav och jag kan lova att jag blev som ett tacksamt barn efter mössan.

Dagen har varit helt kanon med underbart sällskap och nu en mysig kväll med Jhim och bara ta det lugnt.

På återseende....