Senaste inläggen

Av Alexia - 12 augusti 2010 00:52

Japp, ni såg rätt....

Ett stort framsteg idag, min älskade Paulina kom hit imorse och har suttit här och varit social hela dagen :)


Festivalen började idag och jag tjatade lite smått på Jhim om vi inte kunde sticka ut en runda för att jag såg tillfället att träna min panik då det var fullt av folk ute, vi stack ner för att jag ville handla pasta och vi skulle hem sen igen men ist stannade vi kvar nere i stan, snackade och bara tog det lugnt.


Runt 15.30 kom söta Bobby till stan och han såg chockad ut när han såg mig sitta på trappan och käka pasta när det kryllade av folk precis framför, finns nog en del som blev chockade men jag kan stolt sträcka på mig själv och säga: Fan vad duktig jag är, jag fixade det....


Vi stack upp en runda men hann inte vara inne merän 5 minuter förrän jag ville ut igen och det blev att vi stack ut igen....


Under ett tillfälle under dagen kände jag paniken smyga sig allt närmre mig men jag tänkte på tigern och löken och idag blev det löken hahaha, kanske låter konstigt men ska förklara lite snabbt...


När paniken kommer och jag stannar kvar på samma ställe och tar mig igenom det så är det som en lök, efter varje panikattack som jag får och stannar kvar tills det är över så plockar jag av ett lager på löken.

Ju fler gånger jag klarar det desstu färre lager finns det kvar på löken och när det väl är nere vid den såkallade kärnan så kastar man bort den dvs när man lyckas ta sig igenom det blir paniken mindre och mindre för varje gång då man inte känner lika stor rädsla och efter ett tag är den helt borta.


Med tigern menar jag att först är tigern liten, söt och snäll men för varje panikattack du flyr ifrån så matar du tiger och matar du den så blir den större och farligare och till slut kan du inte hantera den utan att skadas och det är likadant men paniken, flyr du från den mitt under attacken så blir det farlit efter ett tag då du blir begränsad.


Vet att det låter skumt men men ;)


Som belöning i dag köpte jag en väska och av Jhim fick jag en svart mössa med rosa Foxmärke på samt en piercingstav och jag kan lova att jag blev som ett tacksamt barn efter mössan.


Dagen har varit helt kanon med underbart sällskap och nu en mysig kväll med Jhim och bara ta det lugnt.


På återseende....

Av Alexia - 10 augusti 2010 20:39

Tanken dök upp om dom som inte har något hem, av någon anledning har dom blivit hemlösa och troligtvis av personliga skäl eller missbruk av narkotika eller alkohol.

Hur mycket anhöriga än försöker få socialen att öppna ögonen så sitter dom på sina stolar och säger att allt blir bra men efter det gör dom ingenting åt problemet, varför?

I nästa stund sitter dom och klagar på att samhället ser ut som det gör och att det finns alldeles för mycket missbruk både bland barn och vuxna, är inte det lite dubbelmoral?


Socialen i fråga verkar tycka att det är för jävligt att samhället ser ut som det gör men ändå sopar dom det mesta under mattan för att dom inte ska få så mycket jobb att göra.

Om det hade varit en anhörig till dom hade dom reagerat och aggerat på samma sätt då eller dom hade gjort allt för att missbrukaren/den hemlösa hade fått ett liv som var värt att leva?


Det är tragiskt att se människor leva ett sånt liv när dom är värd ett bättre, dom kanske vill ha hjälpen men blir nekad den bara för att dom hittat på skit tidigare, är det verkligen rätt?

Det är väl inte så svårt att fixa fram ett hem till dom stackarna, göra så dom får mat på bordet, tak över huvudet med mera!?


Ber dom om hjälp så ge dom den chansen att bevisa att dom verkligen vill göra något åt sitt liv, sabbar dom chansenn så är det upp till dom då har dom iaf fått en chans.

Skulle offret i fråga vara omöjlig och i fara för samhället eller sig själv så är det väl inte svårare att slänga ett LVM/LVU på personen?


Socialen verkar ju ha det så lätt med att slänga LVU på ungdommar men när det sen gäller äldre så blir det mer jobb, journaler med mera att gå igenom och då blir det helt plötsligt omöjligt enligt socialen.


Är dom slöa eller dom har bara tummen mitt i röven?


Med detta inlägget pratar jag av egen erfarenhet...

Jag fick ett LVU som 14 åring då dom satte mig på hem för att min mamma som är alkoholist inte kunde ta hand om mig, det LVU:et fick jag bara på 3 veckor och när jag väl flyttade hem igen så söp min mamma ännu mer och jag krävde ett LVM på henne vilket dom sa var svårt att fixa.


Polisen kom hem och hämtade henne flera gånger, hon var självmordsbenägen, satt i rättegång för mordförsök på sin egen dotter dvs mig, olaga hot, hot mot tjänsteman och kom in på psyk med 3,13 i promille.

Dom släppte hem henne då dom ansåg att hon var kababel att ta hand om sig, jag åkte personligen in till läkaren som skickat hem henne och skällde ut honom, frågade om han jobbade eller om han själv var intagen på stället för tänka kunde han inte.

Jag sa klart och tydligt att jag inte skulle lämna stället förrän dom tagit rätt beslut och sätta ett LVM på henne, efter många om och men blev jag utslängd och ringde polisen som fick komma hem och hämta mamma och kräva LVM på henne.


Dagarna gick och hon var på psyk i väntan på socialen beslut och efter mycket bråk och tjafs med dom kom dom hem och sa att dom satt ett akut LVM på henne och att hon skulle flytta till Stockholm.


Ingen blev gladare än jag för beskedet men in genom dörren kommer två soctanter och två poliser och hämtar henne med handbojor, hon tittade på mig och sa till mig att hon skulle mörda mig när hon fick tag på mig och jag skrattade.

3 veckor för att sätta LVU men hela 9 år för att sätta ett LVM på min mamma som i dagens läge har åkt på återfall, supit sönder förhållande och hela familjen.

Kan säga att jag aldrig varit lyckligare än jag är nu, min älskade pappa har fått stå ut med mycket genom åren, han har jobbat röven av sig i utlandet för att kunna försörja familjen plus att han har varit som både mamma och pappa för mig.


Älskar min pappa över allt annat... Hoppas att socialen blir smartare genom åren och fattar snabbare beslut, så jävla svårt kan det inte vara.

Av Alexia - 5 augusti 2010 17:40

Jag försvinner bort i tankarna och minnena drar mig till en plats i mitt förflutna, minnena drar med mig på en resa några år tillbaka.

Huvudet snurrar mer och mer så hjärnan går på högvarv av längtan och saknad av gamla stunder i mitt liv, jag saknar stunderna som var roliga, galna, mysiga och tiden utan förpliktelser.


Jag följer med på resan men allt jag får se är bara bilder av minnena från tiden som en gång har varit, bilderna retar mig mer och mer på det positiva sättet.


Vet inte om det är hjärnan som spelar mig ett spratt eller om det är lockelserna som drar mig tillbaka, allt fler bilder dyker upp dagligen på saker och stunder i mitt liv som jag aldrig kommer glömma.

Allt ligger som minnen och saknad fastättsad på hornhinnan så jag ser allt varje dag precis som att det var igår.


Visst, minnen gör en glad i de flesta fallen men allt kunde varit annorlunda om jag bara öppnat munnen och sagt vad jag tänkte istället för att hemlighethålla det...


Alla gör vi misstag och det är lätt att vara efterklok precis som jag varit när det gäller vissa saker av rädsla att mista den vänskapen/relationen man då hade till personen i fråga.

Spärren släpper ibland när tankarna skenar iväg och det ofta då jag ställer mig den dummaste frågan: Varför!


I dom flesta fallen får man aldrig svar på frågan förrän personen det handlar om får veta ens tankar...


Hjärnan fortsätter att snurra och tankarna likaså....


SAKNAR

Av Alexia - 5 augusti 2010 12:35

Man provkör gärna en bil innan man bestämmer sig för att gå vidare i köpet och man provligger gärna en säng innan man köper den med, nu är frågan ska man göra samma sak med partner? ha ha

Är det olika regler för killar och tjejer?

Som tjej blir man ofta sedd som billig om man gör en sån sak men är det killar verkar dom bara få mer status hos polarna, varför denna skillnad när vi är lika mycket människor oavsett kön?

Kom in på att snacka om detta med en kompis och vi kommer inte riktigt underfund med hur det egentligen ligger till på den fronten bland allmänheten, så just därför tänkte jag höra med er läsare ;)


Jag vet att vi inte är så normala men va fan, man får bjuda på sig själv ibland, eller vad säger ni?

Av Alexia - 4 augusti 2010 15:37

saker och ting förändras självklart genom åren, man gör snabba vändningar och i slutänden sitter man och grubblar över det man hade innan.

Man längtar tillbaka mer och mer men märker ganska snabbt att inget kommer blli som då.


Jag gjorde valet att flytta och visst det var väl rätt val men vad hände på vägen?


Saker förändrades så pass mycket att jag knappt känner igen  mig själv längre, männsikor man umgicks med och pratade med varje dag samt hittade på helt galna saker med bara försvann för en tid.

Man trodde att man aldrig mer skulle få se eller höra av dessa igen men nu har man kontakt med en del av dom vilket är kul.

Man har ju dock gamla och roliga minnen tillsammans som man i dagens läge kan sitta och snacka om :)


När minnena väl dyker upp kan tankarna komma: Varför flyttade jag, hade saker och ting blivit som det var förr om jag bara stannat med mera....


Ni vet själv vilka ni är...


Minnena kommer alltid leva kvar men kan erkänna att jag saknar en hel del av sakerna som hände förr, det är något jag hade kunnat återuppleva fast på en mildare grad...


Saknar den tiden då man var lite smått galen ;)

Av Alexia - 3 augusti 2010 22:50

ja, det finns det många av och vissa dagar är värre än andra, hjärnan går på högvarv och man vet varken ut eller in...

Saknar en massa människor som funnits i mitt liv men nu har försvunnit av olika anledningar, trist när det blir så men det var väl deras riktiga jag.

Har själv brutit med många pga olika saker men i dagens läge vet man knappt vem som är dom äkta.


Finns många som har en väldigt stor plats i mitt hjärta, som jag alltid kommer minnas även om saker och ting har förändrats med tiden.

Saker hände med någon som jag är namnger, du vet själv vem du är och jag ångrar inte ett skit överhuvudtaget men allt bara försvann utan förvarning vilket var jävligt tråkigt.

Vi hade något som ingen förstod, vi hade något som inga ord kan förklara så säg mig, kan nått så stort ta slut så fort?


Vänskapen bara tynade och vi hördes inte på ett tag, saker blev annorlunda och vi hörs lite då och då i dagens läge men inget kommer bli som då....


Flera personer har förändrats som fan men några få finns kvar och ni som finns kvar sen innan och ni som kommit fram igen efter måååånga år, ni finns placerade i mitt hjärta :)


Nu väntar lite mat sen ut och gå en runda, kanske uppdaterar senare ikväll....


Älskar er

Av Alexia - 3 augusti 2010 05:20

men ändå mysig, både Jocke och Jhim sover och bara jag vaken...


Suttit framför datorn hela tiden i hopp om att hitta ngt kul att göra och jag hade turen på min sida för en stund sen så jag satt och snackade med Tobbe på msn och det var fan år och dagar sen man såg eller hörde något från honom.

Han äe lik förbannat snygg än idag trots att det är 8 år sen man träffade honom sist :)

Satt och snackade om allt möjligt en bra stund sen skulle han sova....


Nu sitter jag kvar på msn och tänkte att jag kan ju uppdatera bloggen en liten runda för att sen se om det finns något annat att göra...


Dagen idag/igår har varit lugn med en massa goda skratt som både älsklingen och Jocke har bjudit på och det tackar vi för :)

Dom är goa dom två när dom sätter den sidan till...


Detta känns som ett helt onödigt inlägg då jag redan ser dubbelt så avslutar nu med mina absolut bästa tankar och önskar er alla en trevlig tisdag.....

Av Alexia - 2 augusti 2010 18:54

Är ordet kärlek förstört? Och i så fall hur länge? För all framtid?

Kan vi laga det?

Nuförtiden verkar samhället bestå av dels fjollor som använder "kärlek" för att få sig ett ligg på krogen.. alla har vi väl använt eller känner ngn som använt fraser som "Jag är så kär i dig", "dina ögon känns så speciella", "du och jag för alltid" för att få sig ett ligg.


Tjejer. Lyssna....

Om en kille säger såhär till er på krogen, eller om ni får ett sms 03.04 på en lödagsnatt innehållandes ngt av tidigare påstått eller följande : "Jag tänker på dig", "jag kan inte vara utan dig", "du är undhhrrrbar" .. eller ngt annat. Spelar ingen roll vad fan det står, allt betyder ändå samma sak. Jag fick ingen på krogen och nu vill jag sätta på dig, sen nästa dag ska du helst bara finna dig i det och aldrig blanda in känslor för jag menade inget med det.

Är vi naiva?

Läser vi fortfarande kärleksnovellerna? Eller har det där sökandet människan sedan urminnes tider haft, fortfarande dels vid liv?

Det är ju i så fall underbart, men de tjejer som verkar tro att killen som skickade "du är undhhrrrbar" 03.04 på natten menade att han ville ge den tjejen månen.. en ros varje morgon... en framtid.. och för alltid vara henne trogen med det smset, är tyvärr ingen raketforskare, eller kärnfysiker heller för den delen.


Men visst finns den kärleken där.. den som kan flytta berg, de människor som kan prata med varandra utan att nödvändigtvis öppna munnen, de som kan massera varandras själar, och de som skulle dö av sorg om hans/hennes partner dog.

Lyckas du hitta den människan kommer du leva för alltid, ingenting kan skrämma dig.. inte ens döden. Vi letar efter detta.. vi söker genom dimma i en värld som är som en krypterad fil, där informationen är väldigt svår att komma åt. Människan gör vad som helst för att finna den.. fly till den världen.. för att fly använder människan droger, alkohol, piller, blir satanister... allt för att fly vardagen.. för att uppnå ngt annat. Är det inte lite ironiskt att just samma personer som tar dessa droger osv.. ofta är samma personer som haft BRIST på kärlek..?


Har ni också lagt märke till att samma personer ofta skaffar barn osv tidigare...?? Man köper "tillbaka" den kärlek man inte hade sen tidigare.. och lever genom sina barn.. DU kommer hitta rätt.. rätt människa KOMMER dyka upp. Gäller bara att inte se varje människa som den rätta, utan se varje människa för vad de är, inte för vad du vill att de ska vara.. ofta är vi inte kära i personen, utan vi är kära i kärleken.. kanske lever du så idag?

Med ngn du egentligen inte älskar... eller du kan inte se dig med personen om 10 år?

Ärlighet mot dig själv, och låt din själ flyta runt i atmosfären för att hitta sin frände, den som kan prata med dig, utan att prata, den människa som skulle välja döden framför att mista dig.

Skapa flashcards